Till sist dök en tom droska upp (det rör sig om en gata där, som regel och då man inte behöver dem, lediga droskor passerar i en takt av tre stycken per minut och de står och dräller och är i vägen) och efter att ha packat in våra tillhörigheter i den, samt slängt ut ett par av Montmorencys vänner, vilka uppenbarligen svurit att aldrig överge honom, körde vi iväg under folkskockens jubel och Biggs pojke kastade en morot efter oss, för att skänka oss lycka på färden.
At last, an empty cab turned up (it is a street where, as a rule, and when they are not wanted, empty cabs pass at the rate of three a minute, and hang about, and get in your way), and packing ourselves and our belongings into it, and shooting out a couple of Montmorency's friends, who had evidently sworn never to forsake him, we drove away amidst the cheers of the crowd, Biggs's boy shying a carrot after us for luck.
